Inläggen på denna blogg blir mer och mer sporadiska, snart lika sällsynta som en positiv nyhet från Pajala kommun men nu gör jag ett nytt försök att skaka liv i denna sida.

Undertecknad är tillsammans med la familia på väg norröver bara Norwegian behagar med att frakta oss dit. Just nu är vi strandsatta på Arlanda med dess så otroligt inspirerande terminal i många timmar extra.

Att tillbringa en vecka uppe i norra delen av riket afterpåsk betyder som vanligt att många timmar kommer att tillbringas ute i solen eller på en iskall skoterdyna på skumpiga skoterleder på väg någonstans. Att jag istället för att sitta på en skoter skulle ställa mig på ett par manuellt framförda skidor känns alldeles för främmande för en motorfantast som mig. Som många grannar och andra stockholmare packa sina bilar med alldeles för mycket prylar för att sen sitta i bilkö till de svenska fjällen för att där åka upp och ner lockar inte mig.

Nej, tacka vet jag att få dra på mig alldeles för mycket kläder så att man blir som en Michelingubbe för att sedan försöka starta den oljestinkande och svårtstartade maskinen . Finns inget bättre än att maximalt påklädd slita sig svettig med att dra igång en skoterjävel som på rent jävelskap vägrar starta. Elstart är inget för mig, såna prylar är inget för en riktig man som vill träna högerarmen med magnapulldrag. Vad är väl ett gym med dess tortyrredskap jämfört med en skotertur med allt det innebär?

Hoppas nu med att huvudstaden överlever en hel vecka utan min närvaro, det kommer att bli svårt men förhoppningsvis finns det andra tornegalningar som ser till att allt fungerar under min frånvaro.